konrad magi(1878 to 1925),was an Estonian landscape painter. He was one of the most colour-sensitive Estonian painters of the first decades of the 20th century, and Magi works on motives of the island of Saaremaa are the first modern Estonian nature paintings. Magi received his elementary art education from the drawing courses of the German Artisans Society of Tartu (1899?C1902.) At the same time, he was keenly engaged in theater, violin, and various sports. Magi continued his art education as an unattached student in Saint Petersburg (1903?C1905.) In the autumn of 1907, he went to Paris. There Magi studied at a free academy. From 1908 to 1910, he lived in Norway. In 1912, Magi returned to Tartu, where he worked as an art teacher. In Åland, he created delicate plant vignettes in the style of Art Nouveau: Kahekesi (Two together; 1908; China ink drawing). In Paris, Magi was influenced by Impressionism and Fauvism, which had a significant impact on his colours: Lilleline vali majakesega (A flower field with a little house; 1908?C1909), Norra maastik manniga (A Norwegian landscape with a pine; 1910). From 1918, the influence of Expressionism is manifest, fostered by Mägi extreme sensitivity and emotional response to the anxious times: Puhajarv (Lake Puha); 1918?C1920), Otepaa maastik (Landscape of Otepaa; 1918?C1920). Also influenced by Expressionism are his big figure compositions Piet?? (1919), Kolgata (Golgatha; 1921). Konrad Magi - Rannamaastik (Beach landscape)Magi new artistic period, begun on a trip to Italy, brought calmer tempers: Varemed Capril (Ruins in Capri; 1922?C1923). Along with nature pictures, he painted flowers and portraits. Magi mostly beautiful female models express the Art Nouveau ideal of beauty: Holsti (1916). In his later portraits from the 1920s, a more serious temper is expressed: Madonna (1923?C1924).   Related Paintings of konrad magi :. | Road from Viljandi to Tartu | Alvine Kappa portree | Road from Viljandi to Tartu | Landscape with red cloud | Landscape of Norway |
Related Artists:
Gottlieb Schick
romanticism artist. German, 1776-1812 German painter. He trained at the H?he Karlsschule in Stuttgart (1795-7) under the classically-orientated painter Philipp Friedrich von Hetsch (1758-1839), a pupil of David. Schick also took private lessons (1797-8) with the sculptor Johann Heinrich von Dannecker. From 1799 to 1802 Schick studied in Paris under David, and he soon became one of David's favourite students. He made two unsuccessful attempts to win the Prix de Rome with compositions that derived from the style of David. However, greater independence is seen in his life-size painting Eve (1800; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.), a magnificent allegory of Beauty synthesizing a classically-orientated reinterpretation of ancient art and a proto-Romantic interpretation of biblical subject-matter, inspired by Milton's Paradise Lost. As Schick himself stated (letter to Dannecker, 10 July 1800), he had tried to emulate both the Medici Venus and the female figures of Raphael. In 1802, on a pension from Frederick II, Duke of Werttemburg, Schick moved to Rome and for almost a decade played a leading role in Roman artistic life. His friendship with Joseph Anton Koch led to mutual influence in the work of the two artists. Koch was indebted to Schick for invaluable hints on oil painting and for choice of subjects. For a fortnight in July 1805, Schick exhibited in the Pantheon his large oil painting The Sacrifice of Noah (2.50*3.27 m, 1804; Stuttgart, Staatsgal.). The work was inspired by Raphael's Old Testament frescoes in the Vatican Loggie; and it brought Schick enormous success. Despite financial hardship, Schick continued to work indefatigably, and without waiting for commissions, on a wide variety of projects. These included biblical and mythological subjects as well as portraits. Between 1806 and 1808 he completed his Apollo among the Shepherds (Stuttgart, Staatsgal.), a subject he had attempted while still in Paris and then again in Rome in 1805. The second Rome version had clearly gained through Schick's concentrated thought over a period of several years, and the result represented an avowal of faith both in the artist's own gifts and in German Classicism.
ELIAERTS, Jan Frans
Flemish painter (b. 1761, Antwerpen, d. 1848, Antwerpen)
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).